Amen tjena tjena mittbena!

Första gången jag sitter vid datorn på väldigt lång tid, då telefonen används flitigt och då hamnar datorn i skymundan tyvärr. Åh just idag just nu fick jag en väldigt stor saknad för bloggen, kanske just därför jag inte har känt mig riktigt hel?! haha skumt kanske ni tycker men har man bloggat i över 3 ½ år nästintill varje dag så är det inte så konstigt att man saknar det efter veckor av uppehåll.

Ja ni mycket har hänt men ska försöka ge er tillbaka blickar så ofta jag kan :)

 

Efter 1 ½ år hemma har jag börjar jobba igen och oj vad jag gillar det! Världens mysigaste små ungar har jag fått i min grupp. Det jag tycker är jobbiga är att inte träffa mina egna barn lika mycket, eftersom K är hemma och är pappaledig måste jag jobba heltid vilet i sin tur betyder sena dagar. Det positiva är att jag börjar senare på mornarna vilket gör att jag oftast hinner med morgonmyset, bästa myset!

 

Ni som läst den här bloggen tidigare vet att jag har kämpat ett bra tag med enorma smärtor i kroppen..I december tröttnade min älskade mamma och puschade mig till att söka läkare. Sagt och gjort (japp jag brukar följa mammas puschningar) så tog jag kontakt med en superbra läkare som verkligen tog mina smärtor på allvar. Vi har tagit en massa massa prover men de hittar inget svar till varför jag har sådana hemska smärtor. Men piller mot smärtorna har jag fått och de första två veckorna gav de mig hjälp men sedan dalade de..Fick därför lite(mycket) starkare medicin för de dagar som jag har toppsmärtor vilket jag har haft sedan i söndagsmorse. Blev då ett samtal till jobbet igår när jag inte kom upp ur sängen och jag tog en vilodag ihopp om att det skulle bli bättre. Denna morgon kändes det lite bättre och jag bet ihop å gick till jobbet, men efter en timmes jobb kunde jag inte gå ett steg till utan att bryta ihop av smärta. Så det var bara att gå låångsamt hem för att lägga mig i soffan och ringa läkaren igen..

För er som inte känner mig så HATAR jag att vara borta från jobbet, vilket oftast slutar med att jag är där när jag inte borde (ex 40 graders feber osv..) Men är jag inte däckad så kan jag jobba så har jag alltid tänkt. Så ni förstår hur arg jag var när jag var tvungen att gå hem för att kroppen inte klarar att hålla mig uppe. Jag är ju liksom inte sjuk utan jag har "bara" ont. Som "tur" är var det inte många barn idag då influensan har slagit till även hos oss och då känns det inte lika jobbigt att lämna sina kollegor..

Enligt läkaren ordination ska jag inte tillbaka till jobbet den här veckan utan vila vila vila för att sedan ha ett återbesök för att se om det blivit någon skillnad..

Vi får se hur allt slutar men jag själv hoppas att de hittar något som vi kan behandla så att jag kan börja jobba och leva ett "vanligt" liv igen med mindre smärta. Håll tummarna är ni snälla!

 

 

 

 

Nu till något roligare, lite bilder på mina skatter den senaste tiden :)