Jaha så har man vaknat denna dag som man gått och väntat på i X-antal dagar och så har det inte hänt något och det känns precis som alla andra dagar. Kommer ihåg när jag väntade Leah hur jobbigt det var att gå två veckor (12 dagar för att vara exakt) över tiden. Då man gick och lade sig varje kväll och var lite nervös och tänkte "Inatt/dag kanske det händer" så blev man lika besviken när kaggen fanns kvar där när man vaknade och inte en endaste liten känning. Fast känningar har jag haft den här sista veckan så det är lite skönt ändå man märker att kroppen förbereder sig på något sätt och att det kommer igång när kroppen är helt beredd. Men väntan är skitjobbig ändå, vilken dag som helst kommer jag att genomgå en extrem smärta som bara gudarna vet hur det känns (och alla mammor därute)..
Självklart kommer ni att få reda på när allt sätter igång men än så länge så är det lugna fisken :) 



Påklädning och ut i regnrusket står närmast på schemat. Leah får bara gå 20 timmar nu på dagis då jag inte blev fortsatt sjukskriven och är därför tjänstledig. Så idag måste hon hämtas vid två istället för halv 3 och vara ledig fredag och måndag. Blir lite arg på mig själv som frågade om hon var tvungen att gå 20 timmar eftersom hon har gått som senast 9-halv 3 varje dag sedan jag blev sjukskriven. Fast att hon kunde ha gått 7-17 om jag så velat, varför kan hon då inte få gå 9-halv 3 varje dag då det gäller max 10 dagar? För hennes skulle såklart, så att hon får träffa kompisarna en liten stund innan hon måste vara hemma med sin tråkiga mamma..men men bara att acceptera..





Ha en underbar torsdag och håll tummarna för att ungen kommer ut snart!