Hade egentligen tänkt att skriva om mitt livs bästa ögonblick men ångrade mig då jag vet att jag kommer att skriva om det flera gånger framöver. Så jag valde faktiskt det värsta ögonblicket i mitt liv...

Det var en supervarm lördag och året var 2005. Som alla andra varma dagar denna sommar hängde vi nere i Alby för att sola,bada och spela fotboll. När det började närma sig sen eftermiddag bestämde vi oss för att alla skulle åka hem för att göra oss iordning för att sedan mötas upp som alla andra kvällar hemma hos Sebban. .
För min del blev det inte så, jag var vid den här tiden tillsammans med mitt ex och vi var bortbjudna på kvällen till en av hans kompisar som fyllde år tror jag. Anledningen till att jag gick dit istället för hem till mina vänner var att mitt ex för en gångs skull hade frågat om jag ville följa med vilket aldrig annars hände.

Väl på festen satt jag hela kvällen i ett hörn och hade en konstig känsla i hela kroppen nästan som en klump i magen...Jag ringde/sms:ade med mina vänner som var hemma hos Sebban hela kvällen och jag lovade varje gång att jag snart skulle komma. Men sådan blev inte fallet, vid halv 1 snåret åkte vi hem till mitt ex för att gå ut en sista promenad med hans hund innan vi gick och la oss. Efter cirka 1 ½ timmes sömn börjar min mobil ringa och ringa och ringa. Jag kollade på telefonen och såg att det var mina vänner som ringde men jag orkade inte med några fyllesamtal utan tryckte på ljudlöst innan jag somnade om. Helt plötsligt började mitt ex telefon att ringa och jag fick då kalla kårar i hela kroppen, för det tillhörde inte till vanligheterna.. Och samtalet var det värsta samtalet i mitt liv, på andra sidan luren hörde jag ord som jag trodde först var ett dåligt skämt. Orden min vän uttalade var: - Robin är död!
Efter ungefär fyra repetitioner i mitt öra slänger jag telefonen åt skogen..
Vad som händer efter är en enda suddig minnesbild som ni kanske kan förstå..

Den tredje juli 2005 förlorar jag en av mina närmsta vänner





Alltid älskad, aldrig glömd.